onsdag 18 juli 2012

En lite större bit av Fur Elisabeth.


Och här följer de sista sidorna av Fur Elisabeth, följt av lite recensioner.

Det här var ett av de jobbigaste avskeden mellan mig och henne. Tyckte det var ganska dåligt av mig att lägga två stycken "Lost in translation"-liknande moment på två sidor. Förresten, två av mina gamla seriefigurer har ett cameo i första sidan. Sidney Psycho och Pucko heter dom. En fruktansvärd koppling till mina högstadiedagar då jag drömde om att göra tecknade filmer med dom.



New Era-kepsen med alla basebollar är antingen Spike Lee eller Fabolous design, jag minns inte längre. Men jag köpte en till Ellis och hon köpte en till mig. Jag har kvar kepsen, ni har säkert sett mig bära den. Och nej, jag tänker inte säga vad som låg i kepsen. Vissa saker ska förbli.

Okej då, det var en post-it lapp där det stod "you can fuck me sideways, anytime". Sexuellt laddade internskämt är så roliga.

Som ni ser försökte jag teckna mina kollegor på samma sätt som dom tecknar sig själva. Det gick helt okej. På samma releasefest figurerar både Jon och Björn som flera år senare skulle ingå i samma ateljésällskap som mig. Killarna som vi rappar för på utsidan, skulle visa sig vara Cheek Elohim och Genius Enis (beklagar hur dåligt jag tecknade er pojkar, men vi var fulla när vi sågs första gången).

Sista sidan är helt opublicerad. Det är en av tre sidor som skulle illustrera ett väldigt smutsigt samlag som ägde rum. Men eftersom jag aldrig fyllde i sidorna, förblev dom osläppta. Jag sparade originalen för att använda som onanimaterial (Kom igen, som om jag vore den enda självbiografiska tecknaren som runkar till sina egna teckningar!). Jag tror att det är en gossyoghurt-fläck längst ner till vänster om sidan. Usch.





Jag vill passa på att tacka er läsare som har varit med mig så här långt. Här har vi fem sidor som utspelar sig på Sheraton i centrala Stockholm. Mitt första egna hotellbesök. Igår när jag tömde en gammal pärm på kontoutdrag, så hittade jag kvittot från hotellbesöket. Jag slängde det.







Idag vältrar jag mig i självbekräftelse. Det här inlägget behövs för att jag inte ska tappa det helt, mitt upp i stressen med mina diverse förberedelser. Medan ni läser detta, håller jag på att förbereda för mitt sällskaps utställning som kickar igång på lördag. Dessutom ska jag ju spela skivor på ett battle, men mer om det lite senare.
Här har ni baksidan på fanzinet. Den här baksidan användes först till andra upplagan och visst är det utsmyckade att ha goda vitsord av etablerade kollegor? Här har vi vad en "enad kritikerkår" tyckte om mitt 80-sidiga seriefanzine. Eller rättare sagt vad Thomas Olsson på Rocky och Mikael Sol på Bild och Bubbla tyckte.

Här är ännu en snäll recension, av ingen mindre än Steamboat Willie.

Inga kommentarer: